Porträtt och servis från familjen Grill

Eva-Lena Karlsson, Intendent, Samlingarna och Statens porträttsamling och Micael Ernstell, Intendent, Konsthantverk och design

Nationalmuseum förvärvade 2018 två pasteller av Gustaf Lundberg (1695–1786) föreställande makarna Anna Johanna d.ä. (1720–1778) och Claes Grill (1705–1767). Porträtten hängde tidigare i Kinesiska rummet på Godegård i Östergötland. Där omgavs de av åtta kinesiska målningar på rispapper, föreställande landskap och byggnader, samt några mindre tavlor, även de med kinesiska motiv. Godegårds bruk ägdes från 1775 av makarnas brorson Johan Abraham Grill (1736–1792).1 

Släkten Grill var av nederländskt ursprung. De spelade en betydande roll för handel och bruksnäring i Sverige under 1600- och 1700-talet.2 Claes Grills far Abraham (1674–1725) och dennes bror Carlos (1681–1736) grundade det grillska handelshuset i Stockholm. Här skolades Claes in och tog så småningom över verksamheten. Firman exporterade huvudsakligen järn, koppar och trävaror. Grill ägde såväl järnbruk och andelar i gruvor, som varv och fartyg. Importen bestod bland annat av kolonialvaror. När det Svenska Ostindiska Kompaniet grundades 1731.3 väckte detta familjen Grills intresse. Claes och hans två bröder, liksom brorsonen Johan Abraham, kom att bli direktörer. Den sistnämnde deltog även i resor till Kina som superkargör. Det kinesiska rummet på Godegård var inte bara ett uttryck för 1700-talets chinoiserie, utan hade även en personlig betydelse för ägaren. 

Givetvis beställde familjen Grill porslin genom det Ostindiska kompaniet, sammanlagt sex serviser med vapen och två med monogram.4 Till Nationalmusei samlingar har förvärvats en terrin med lock och fat (Fig. 1–2) samt en bålskål med lock (Fig 3). Mot en vit grund ses i blå underglasyr de grillska vapendjuren, ett par omslingrade tranor med syrsor (grillo på italienska) i näbben. Övrig dekor består av blomstergirlander, palmetter och musslor. Mönstret har hypotetiskt tillskrivits Jean Eric Rehn (1717–1793). I centrum av den grillska vapenskölden står endast en trana. Det ovanliga motivet med två omslingrade fåglar innebär förmodligen att detta är en alliansservis för makar. Två kusinpar har nämnts som möjliga beställare: Claes och Anna Johanna d.ä., som gifte sig 1737, eller Adolf Ulric (1752–1797) och Anna Johanna den yngsta (1753–1809), vigda 1778.5 

Utöver handel, var familjen även verksam inom konsthantverk. Exempelvis var Anthoni Grill (1639–1703) och Baltzar Grill (död 1697) guldsmeder, den sistnämnde även direktör för Kungsholmens glasbruk. Intresset för konst och konsthantverk av hög klass fortsatte i senare generationer. Exempelvis beställde Claes Grill ett av de förnämsta exemplen på svenskt rokokosilver, en handkanna med fat utförd 1745 av Johan Collin (död 1779), sannolikt efter förlaga av Christian Precht (1706–1779). Troligen var de avsedda för Anna Johannas toalettbord. När silverföremålen skänktes till den holländska reformerta kyrkan i Stockholm, fick de en ny funktion som dopservis (förvärvad till Nationalmuseum 2006, NMK 110a-b/2006).6 Claes Grill ägde även en av dåtidens främsta konstsamlingar i Sverige, med såväl äldre nederländska som samtida svenska verk.7 

Bland de konstnärer som Claes och Anna Johanna Grill hade nära kontakt med, fanns Gustaf Lundberg.8 Vid 1700-talets mitt dominerade han pastellmåleriet i Sverige. Lundberg hade tillägnat sig tekniken under sin tid i Frankrike, dit han reste 1717. Några år därefter anlände den venetianska konstnären Rosalba Carriera (1675–1757) till Paris. Hon var långtifrån den första som utförde porträtt i pastell, men fick stor betydelse för mediets uppsving och påverkade flera samtida konstnärer. Enligt Merit Laine var dock Gustaf Lundberg den ende som redan i samband med Carrieras vistelse i Paris 1720–21 så gott som helt övergav oljemåleriet för pastellen. Under de följande decennierna kom alltfler konstnärer i Frankrike att gå samma väg.9 En ökande konkurrens fick Lundberg att lämna Paris 1745 och återvända till Sverige. 

Lundbergs pasteller av makarna Grill är odaterade. Eftersom porträtt alltid är regisserade och mer eller mindre idealiserade är de avbildades ålder svårbedömd. Dessa bröstbilder är troligen de första exemplaren.10 Efter dem utfördes kopior i pastell, olja och gravyr, sannolikt tillkomna i Lundbergs omgivning.11 Porträtten är inte komponerade som pendanger – hustrun ses närmast en face (Fig. 4), medan mannen avbildats i profil (Fig. 5). Anna Johanna har en vit hätta vars band knutits i rosett under hakan. Över hennes axlar vilar ett tunt tyg, som lyfts av en vindil och ger en känsla av lätthet. Liknande kompositioner förekommer även i andra kvinnoporträtt av Lundberg. Dessa damer avbildas dock som regel i midjebilder och en savoyarde, bärande på en liten låda i vilken en äkta savojardska förväntades ha ett murmeldjur att förevisa.12 Anna Johanna Grills porträtt saknar dessa inslag av rollspel. Koncentrationen ligger på ansiktet och blicken, som riktas rakt mot betraktaren. Även i profilporträttet av maken är den utåtriktade blicken i det enda synliga ögat tydlig. Strikt profil är ovanlig, inte bara hos Lundberg, utan även generellt i porträttmåleri. Båda pastellerna är av hög kvalitet och representativa exempel på Gustaf Lundbergs verk. Konstnären har lyckats skapa en illusion av omedelbarhet, en visuell kontakt mellan modell och betraktare. 

Även Alexander Roslin (1718–1793) tillhörde familjen Grills omgivning. År 1775 utförde han ett grupporträtt av Anna Johanna d.ä. tillsammans med hennes barn Anna Johanna d.y. och Adolf Ulric. Den avlidne familjefadern är närvarande som ett porträtt i porträttet. På väggen i bakgrunden har Roslin kopierat Lundbergs pastell av Claes Grill.13 Ett drygt decennium senare målade Roslin ett självporträtt, där även hans hustru, konstnären Marie Suzanne Giroust, avbildas i arbete med en pastell föreställande Henrik Wilhelm Peill (1730–1797) (NM 7141). Vid målningens vänstra kant står en liten gulddosa med två knappt synliga porträtt, sannolikt Peills blivande maka och svärmor Anna Johanna d.y. och d.ä.14

1. Ernst Malmberg, ”Godegård”, i Svenska slott och herresäten. Ny samling. Östergötland. I. Olivehult och Godegård, vol. 16, Stockholm 1933, s. 32; Åke Nisbeth, ”Godegård”, i Åke Nisbeth och Gösta Selling, Slott och herresäten i Sverige. Östergötland. Första bandet. Adelsnäs – Ljung, Malmö 1971, s. 220 ff.

2. För familjen Grill se artiklar i Svenskt biografiskt lexikon. Band 17, Stockholm 1967–69, s. 276–288; till exempel Bengt Hildebrand och Staffan Högberg, “Claes Grill”, Svenskt biografiskt lexikon. Band 17, Stockholm 1967–69, s. 281.

3. Det finns en rik litteratur om Svenska Ostindiska Kompaniet. En översikt med vidare litteraturhänvisningar är Jan Wirgin, Från Kina till Europa. Kinesiska konstföremål från de ostindiska kompaniernas tid, Östasiatiska Museet (uts. kat. nr. 53), Stockholm 1998.

4. Allmänt om ostindiskt vapenporslin, tillverkat för svenska beställare, se Wirgin 1998, s. 117–145. För Grill-serviserna se Bo Lagercrantz, ”Släkten Grills vapenporslin”, i Fataburen. Nordiska Museets och Skansens årsbok 1951, Erik Andrén (red.), Stockholm 1951, s. 87–110; Erik Andrén, ”Claes Grills porcelaine”, i Fataburen. Nordiska Museets och Skansens årsbok 1965, Marshall Lagerquist (red.), Stockholm 1965, s. 167–180; Wirgin 1998, s. 126 ff., 138–141, kat. nr. 142 f., 145–148.

5. Bo Lagercrantz daterar servisen till 1780-tal, tillskriver Jean Eric Rehn förlagan och knyter beställningen till Adolf Ulric och Anna Johanna den yngsta i Lagercrantz 1951, s. 102–106. Jan Wirgin daterar på stilistisk grund servisen till omkring 1755–60. Även han nämner Rehn som trolig skapare av förlagan, men kopplar servisen till Claes och Anna Johanna d.ä. i Wirgin 1998, s. 141, kat. nr. 148.

6. Bengt Bengtsson, ”Den grillska dopskålen”, i Fataburen. Nordiska Museets och Skansens årsbok 1949, Erik Andrén (red.), Stockholm 1949, s. 73–82; Barbro Hovstadius, Svenskt silver från renässans till rokoko, Årsbok för Statens konstmuseer 36, Stockholm 1990, s. 103 f.; Micael Ernstell, ”A Silver Ewer and Basin”, i Art Bulletin of Nationalmuseum, vol. 13 (2006), Stockholm 2007, s. 25 f.; Lisa Skogh och Sofia Rudling Silfverstolpe, Svenskt silver 1500–1850 Nationalmuseum/Swedish Silver 1500–1850, Nationalmuseums katalog över konsthantverk och design nr 1, ed. Micael Ernstell, Louise Hadorph, Ingrid Lindell, Karin Sidén, Sofia Rudling Silfverstolpe, Lisa Skogh, Stockholm 2009, s. 180 f.

7. Olof Granberg, Svenska konstsamlingarnas historia från Gustav Vasas tid till våra dagar. II. Karl X Gustav – Adolf Fredrik, Stockholm 1930, s. 127 f.; Lars Sjöberg och Claes P.A. Tamm, Gyllene tider. Österbysamlingen (uts. kat.), Österbybruk, publ. av Nationalmuseum, Stockholm 1981; Claës Tamm, Österbysamlingen. “en rätt artig samling af målningar”, Mjölby 2008.

8. Merit Laine och Carolina Brown, Gustaf Lundberg 1695–1786. En porträttmålare och hans tid, Nationalmusei skriftserie N.S. 19, Stockholm 2006, s. 99 f., 148.

9. Ibid., s. 56 f.

10. Sixten Strömbom, Evald E:son Uggla och Carl Johan Lamm, Index över svenska porträtt 1500-1850 i Svenska porträttarkivets samlingar. Band I, publ. av Nationalmuseum, Stockholm 1935, s. 319, 321, nr. 1935:24–25.

11. Ibid. En oljekopia efter Claes Grills porträtt, utförd av okänd konstnär, ingår i Statens porträttsamling, inv. nr. NMGrh 1056. Två ovala kopior i pastell hängde på Godegård, see Malmberg 1933, p. 38, ill. p. 37; Nisbeth 1971, s. 224, ill. s. 225.

12. Laine och Brown 2006, s. 150–165, pl. 19, ills. 32 f., 48.

13. Målningen tillhör Göteborgs Konstmuseum, inv. nr. GKM 1027.

14. Magnus Olausson, ”Roslin’s Self-Portrait with his Wife Marie Suzanne Giroust Painting a Portrait of Henrik Wilhelm Peill”, i Art Bulletin of Nationalmuseum Stockholm, vol. 20 (2013), Stockholm 2014, s. 17 f.