Frankfurter Küche av Margarete Schütte-Lihotzky
Bostäder var en akut bristvara i Tyskland efter första världskrigets slut 1918 och under 1920-talet genomfördes olika bostadsprojekt för att snabbt öka antalet billiga lägenheter för arbetarfamiljer. Ett problem var hur man skulle lösa köket i lägenheterna utan att detta fick ta upp för mycket yta. Lösningen designades 1926 av Margarete Schütte-Lihotzky (1897-2000), Österrikes första kvinnliga arkitekt.
Margarete Schütte-Lihotzkys kökslösning har kommit att kallas Frankfurterkök eftersom hon designade det för arkitekten Ernst Mays sociala bostadsprojekt i Römerstadt i Frankfurt. Bakgrunden till kökslösningen var, förutom att hålla nere kostnaden, den radikalt förändrade livsstil som livet i staden kunde erbjuda. Bondfrun på landet hade tidigare själv baka bröd, stoppat korv och kokat sylt på egenplockade bär. Detta slit skulle stadens husmoder inte behöva ägna sig åt då livsmedelsbutikerna erbjöd färdiga varor – istället för mjöl köpte hon bröd, istället för en halv gris köpte hon korv osv. Det var alltså enklare rätter som skulle tillredas i Frankfurterköket och därför behövdes inte så stort utrymme.
En annan viktig utgångspunkt var planlösningen av de moderna lägenheterna. Där familjer tidigare hade nyttjat större kök till en rad olika funktioner – umgänge, sömn, läxläsning – skulle Frankfurterköket endast användas av husmodern till enklare matlagning. Separeringen av olika delar av livet var centralt i modernismens ideologi – sova skulle man göra i sovrummet, umgås i vardagsrummet och hygienen skulle ordna i badrummet.
En annan faktor var, som ovan nämnts, ekonomin. För att kunna erbjuda ett stort antal låginkomsttagare tak över huvudet måste bostäderna framställas på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt. Standardisering blev lösningen. Även detta är utmärkande i Schütte-Lihotzkys Frankfurterkök, som utformades i moduler vilket tillät massproduktion till låga kostnader. Visuellt påminde köket om gestaltningen av industriella arbetsplatser. Inspirationen hämtade hon även från trånga kök i järnvägsvagnar.
Inredningen tillverkades av trä, målad i en blå-grön nyans som inte skulle attrahera flugor, enligt den senaste forskningen. Arbetsytorna var klädda med linoleum och vasken hade två hoar, en för disk och en för torkning. Under arbetsbänken fanns en modul med 12 specerilådor av aluminium för ”Paniermehl”, ”Kaffee”, ”Rosinen”, ”Reis” och ”Kartoffel-mehl” mm (ströbröd, kaffe, russin, ris och potatismjöl). Det är en sådan modul som Nationalmuseum har fått i gåva från Designfonden. Den tillverkades av Gebrüder Haareer. Frankfurterköket inspirerade utformningen av svenska kök, från funktionalismens laboratoriekök över standardiserade skåpsmått och bänkhöjder till Ikeas köksrådgivning idag. Därför utgör Margarete Schütte-Lihotzkys modul ett viktigt tillskott till Nationalmuseums samlingar.