Stiftelsens ändamål är att främja inköp av företrädesvis nutida silverföremål av svenska och utländska smeder till Nationalmuseums samlingar. Bidrag kommer att lämnas till Föreningen Nationalmusei Vänner för att genom dem främja ändamålet. Stiftelsens styrelse kommer inledningsvis att bestå av grundarna samt ytterligare två ledamöter, en utsedd av Föreningen Nationalmusei Vänner och en av Nationalmuseum. Beslut om inköp kommer att fattas av styrelsen i samråd med Nationalmuseum.
Nationalmuseums samlingsområden är delat - dels skulptur, måleri, teckning och grafik för tiden fram till 1900 - dels porträtt, konsthantverk, form och design från äldre tid till nutid. Nationalmuseum har med sitt ansvar och sina båda samlingsområden en unik möjlighet att spegla nutid mot dåtid. I praktiken är möjligheterna dock begränsade eftersom Nationalmuseum saknar statliga bidrag för nya förvärv. För att kunna berika samlingarna är man därför helt beroende av gåvor och medel från stiftelser och fonder. För det aktuella samlingsområdet, konsthantverk, har Föreningen Nationalmusei Vänner stått bakom betydelsefulla nyförvärv genom att förmedla gåvor från medlemmarna, anknutna stiftelser och fonder. Inte minst har Bengt Julins fond haft enastående betydelse vad gäller utvecklingen av museets samlingar av konsthantverk.
Föreningen Nationalmusei Vänners verksamhet pekar på den viktiga samverkan mellan civilsamhället och staten - inte bara ur ekonomiska aspekter. Vännernas huvudintresse är att värna om och stärka Nationalmuseum som en viktig del av vårt gemensamma minne. Vi betraktar Vännernas ordförande Eva Qviberg som ”gudmor” för vår stiftelse. Eva har genom sitt personliga engagemang och genom sitt idoga arbete att förstärka Vännernas möjligheter att stötta Nationalmuseum varit en inspirerande förebild. Lite av ett ödets nyck har varit att överintendenten på Nationalmuseum Susanna Pettersson skrivit sin doktorsavhandling om civilsamhällets roll under 1800-talet för tillkomsten av de stora museiinstitutionerna runt om i Europa. Susanna har blivit en viktig samtalspartner inte minst för att vidga stiftelsens ändamål till att främja även vetenskaplig forskning relaterad till samlingsområdet.
Varför då silver? Lennart har länge haft ett genuint intresse för silver. Ett av de första objekten var en stor silverskål inköpt på pantbanken i Mexico City på 1970-talet! Genom sitt ordförandeskap i föreningen ”Nutida svenskt silver” har Lennart lärt känna många av smederna i Sverige – och de knappa villkor de verkar under. Ulf har som arkitekt alltid haft en djup respekt för gediget hantverk och vacker vardagsvara för ”folkhemmet”. Med viss oro har vi noterat ett minskat intresse för det gedigna konsthantverket – det syns bl.a. på auktionspriserna! Samtidigt har det dock uppstått en spännande diskussion efter den allt mer omfattande datoriseringen om sambandet mellan handen / hjärnan och dess betydelse för kreativa processer. En som tidigt noterade detta långt före datorernas tid var Matisse. Han hade många elever och när de slaknade i brist på inspiration påstås Matisse ha sagt: ”Rita cirklar så kommer hjärnan igång”. Slow Art är också ett tecken på en renässans för det unika hantverket som bas för konstnärligt skapande.
Genom Stiftelsen får Nationalmuseum större möjligheter att spegla vad som händer inom samlingsområdet, genom inköp av corpusobjekt och genom inköp av bruksföremål för vardagen. När inköp görs skall det klart framgå att det är Föreningen Nationalmusei Vänner som gör det för Nationalmuseum. Detta är en signal om kvalitet, som kan inspirera andra köpare!
Stiftelsen kommer genom testamente att disponera vår kvarlåtenskap. Den är som för många andra i vår ålder bunden framförallt i våra bostäder, som vi hoppas kunna ha glädje av ett bra tag till. Stiftelsen skall dock komma igång redan nu genom årligen tillskjutna medel. Vi vill vara med från början och testa att ”ändamålet” fungerar och inte är för snävt formulerat. Utvecklingen pekar mot mer gränsöverskridande materialhantering, där silver blandas med och kompletteras med andra material. Nya tekniker inklusive datoranvändning involveras. Det centrala för Stiftelsen är dock att smedernas traditionsenliga ”bankande” skall utvecklas och leva vidare!
Ulf Gillberg Lennart Agerberg
Bilden på kaffekannan är tagen av Lennart Agerberg som presenterar den så här: ”Det finns väl ingen som använder en kaffekanna av silver idag - så jag gjorde en som inte går att använda, den går inte att fylla på, man bränner sig för den har inget handtag, med rund botten så blir den instabil och med fem pipor så är det lätt att spilla” - sade Magnus Liljedahl 2011 om sitt examensarbete på Konstfack.