Borgen Naudersberg utförd 1847 av Ernst Ferdinand Oehme (1797-1855). Foto: Grisebach, Berlin.

Ernst Ferdinand Oehme tillhörde den nära kretsen kring romantikens idag mest berömde målare, Caspar David Friedrich, som också var hans lärare. Trots att Oehme stod nära den stilbildande Friedrich så skapade han ett omisskännligt eget uttryck. Hans målningar kan beskrivas som något mer drömska och med en dragning åt sagornas värld. Oehme tillhörde de tyska romantikerna som tog upp och förnyade antikens tanke om en världssjäl, det vill säga idén om en ande (idag skulle man nog tala om en energi istället) som genomströmmar allt och bildar ett kretslopp som aldrig begränsas av vare sig tid eller rum. Oehme målade gärna gamla befästa slott och riddargestalter i naturtroget framställda landskap som liknade naturen som hans samtids människor kände den. Det var hans sätt att upphäva skillnaden mellan tidsåldrar och upprätta förbindelser mellan deras folk.

Den nyförvärvade målningen är daterad 1847 och föreställer borgen Naudersberg i sina tyrolska omgivningar. Målningar av det här slaget är mycket sällsynta. En del gick förlorade i krig medan lejonparten av de som klarat sig finns i tyska museisamlingar. Ernst Ferdinand Oehmes produktion är relativt liten. En förklaring till detta är att hans arbeten, likt kamraternas i den Dresden-krets han tillhörde, var mycket krävande både i fråga om tid och teknik. Majoriteten av de verk av Oehme som förekommit på marknaden under senare år har inte varit i närheten av detta, som kombinerar naturalism med övernaturlig atmosfär på precis det sätt som man önskar sig av verk av Dresden-romantiker från den här tiden. Ett fullödigt verk helt enkelt, som kommer att fylla ett tomrum i Nationalmuseums samling. Åter tack, Nationalmusei Vänner.

Carl-Johan Olsson, intendent vid Nationalmuseum